Döden – en del av livet, då som nu

2018 fick DöBra i uppdrag att skriva en text till Malmö Operas programbok för uppsättningen av La Traviata, som spelas mellan den 17 november 2018 och 10 februari 2019.

La Traviata är en italiensk opera i tre akter av Giuseppe Verdi. Verdi anger redan i overtyren till La traviata att det kommer att gå illa för huvudpersonen Violetta och i denna uppsättning är döden från allra första början ytterst närvarande; Violetta vet att hon ska dö. Texten är skriven med detta som utgångspunkt.

Döden – en del av livet, då som nu 

Av Anna Forsberg, Ida Goliath, och Carol Tishelman

”Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden betydelselös för oss.” Med dessa ord försökte den ateistiska filosofen Epikuros stilla vår rädsla för döden – en rädsla som följt oss människor genom alla tider.

Vi sägs vara det enda djur som lever med vetskapen om att livet en dag tar slut. Denna insikt har format kulturer och samhällen sedan urminnes tider. Traditionellt har religion och andliga ledare varit självklara auktoriteter som i samband med döende och död erbjudit tröst genom vägledning och ritualer. I moderna tider har medicinen utgjort ett hopp och ansvaret för döende och död har ofta lagts i professionellas händer.

Idag lever vi i ett av världens mest sekulariserade och individfokuserade länder, där enskilda människor uppmuntras att själva välja, påverka och bestämma. I en tid där vi förväntas ha kontroll över våra egna liv och kroppar, kan döden framstå som orättvis, främmande, avlägsen eller till och med overklig.

Men döden är i allra högsta grad verklig. Trots tekniska och medicinska framsteg kommer vi inte undan den. Döden finns där fortfarande och den drabbar oss alla, förr eller senare. På så sätt förenar den, inte bara över nations- och klassgränser, utan också över tid och rum.

Dödens närvaro i La Traviata gör därför huvudperson Violetta tidlös, och hon lär oss något – inte bara om döden utan om livet självt. Violetta vet att hon ska dö, men hon är inte rädd. Istället lever hon livet fullt ut, utforskar det och vågar kasta sig in i det komplicerade men eviga – kärleken.

I Sverige, där vi levt i fred och materiellt välstånd under lång tid, är den plötsliga döden inte särskilt vanlig. Istället dör de flesta av oss efter en längre tids sjukdom, ofta med vetskapen om att döden närmar sig. Precis som Violetta. När livet blir en nedräkning och döden kommer nära, i ett samhälle där den annars är så frånvarande och osynliggjord, vittnar somliga om att synen på livet förändras. Det som upplevts som viktigt kan plötsligt kännas irrelevant medan sådant som tidigare tagits för givet får större betydelse. När döden blir verklig för oss kan livet få extra skärpa och relevans.

Vi kan lära av detta, även innan vi drabbas av sjukdom, för döden kommer ju alltid, förr eller senare. Epikuros filosofi till trots, finns döden, döendet och sorgen ständigt bland oss. Om vi kan prata om och möta det vi fruktar mest, kanske vi kan bli bättre på att stödja och trösta varandra inför det oundvikliga. Genom att acceptera döden som en del av livet, hur svårt det än är när vi möter den, kanske vi kan skaka liv i det existentiella i vardagen. På så sätt är inte döden livets motsats, utan en del av vad det innebär att leva och att vara människa.